Grattis Henriettae till en personlig almanacka från TRYCK DIG

Mitt absolut bästa tips är att våga lita på sig själv i sitt föräldraskap. Läs gärna på i böcker och tidningar, och prata med andra, men i slutändan – våga lita på att ni själva tar ett bra beslut!

Idag har det varit en bra och givande dag för hela familjen. Sonens avlämning på förskolan gick bra och utan en enda gråtattack, det enda var en ledsen min när jag vinkade av honom. Vågar jag hoppas på att han börjar känna sig trygg i sin nya miljö?

Jag har dessutom startat igång höstterminen på min utbildning och läser nu min näst sista termin. Det är en intressant kurs som jag äntligen får möjlighet att läsa och en del av mig ser tom fram emot att läsa igenom kurslitteraturen. Barndomspsykologi och utvecklingspedagogik lyser ofta med sin frånvaro inom lärarutbildningen men är en av grundstenarna i denna kurs. Ämnen som intresserar mig kommer förhoppningsvis öka min motivation och lust att lära. Det är en spännande tid vi har framför oss som familj då vi nu går in i en ny fas i livet. Sonen på förskolan samtidigt som jag ska avsluta min utbildning innebär nya utmaningar för oss som familj. Det känns positivt att få komma in i vardagen igen samtidigt som det är en skrämmande förändring.

Nina skriver ett blogginlägg angående barns långa dagar på förskolan vilket skapar en del upprörda känslor hos hennes läsare.

I tidigare inlägg har jag belyst samma ämne och jag håller med om hennes åsikter gällande barns långa dagar på förskolan. Förskolan är en intensiv plats med stora barngrupper vilket tröttar ut barnen. Barnen behöver dessutom få umgås med sina föräldrar för att återhämta sig och uppleva hemmets trygga vrå. Barn har inte lika mycket ork som vuxna och de har inte har heller samma möjlighet att rensa bland dagens alla intryck. Trots detta har barnen längre “arbetsdagar” än sina föräldrar. Många föräldrar anser att de inte har något val utan att barnen måste vistas mer tid på förskolan än vad de gör i hemmet.

Jag tror att man som individ måste vara medveten om de val man gör i livet. Hur hårt det än är handlar det nästan alltid om att man gör ett val. Istället för att välja att tränga in sig i en liten tvåa tillsammans med sina två barn väljer man att jobba extra för att ha råd med bostaden där familjen trivs. Man anser sig inte kunna leva utan bilen och jobbar därför heltid för att finansiera kostnaden. Det är dessutom otänkbart att leva på pasta och ketchup flera dagar i veckan och man väljer att lyxa till maten minst 1 gång i veckan. Barnens kläder ska vara nya och att handla på seconhand eller använda tygblöjor är otänkbart. Man väger för och nackdelar för att ta det beslutet som passar sin familj.

I vårt fall har vi valt att skola in sonen vid 2 årsålder trots att vi egentligen hade velat vara hemma med honom i ca ett halvår till. Jag har valt att återgå till mina studier för att avsluta min utbildning för att förbättra vår nuvarande ekonomiska situation. Detta är vårt val för det är ingen som tvingar oss att placera sonen på förskolan. Jag hade kunnat välja att vara hemma ett halvår till men då hade vi förmodligen fått leva på nudlar och knäckebröd. Jag väljer en ekonomisk trygghet framför tid tillsammans med sonen. I framtiden kanske jag dessutom kommer att välja att låta sonen var lite längre dagar på förskolan för att få tid till studierna. Maken kanske kommer att välja att inte gå ner i tid på sitt jobb för att behålla hans nuvarande månadslön vilket innebär att även sonen får vara längre dagar på förskolan, trots att vi helst hade haft honom hemma hos oss. Livet är fullt av valmöjligheter beroende på vad man väljer att prioritera.

Andra bloggare om ämnet.

Dagens lämning på förskolan gick verkligen över förväntan. Endast ett par tårar fälldes när vi kom dit och vid avskedet blev han “bara” lite tårögd. Är det en tillfällighet att det gick så bra när maken var med eller utstrålade han ett lugn som jag annars saknar? Har jag trots allt en oro inom mig som sonen känner av?

Fuzzi Bunz har sedan länge varit favoritblöjan till sonen eftersom de håller tätt, är lätta att använda, torkar fort samt finns i regnbågens alla färger. Tidigare har vi dock enbart använt oss av de som är perfekt size, vilket innebär att man väljer blöja efter barnets vikt.

Nu har vi dock fått möjlighet att recensera en Fuzzi Bunz One Size från Knyt An.

Blöjan är en pocketblöja som innebär att man stoppar in ett inlägg i blöjans “ficka”. One size innebär att blöjan kan användas från födseln samt under hela blöjperioden. Blöjan anpassas efter barnet med hjälp av olika knappar samt justerbara resårband.

Knappar och justerbar reså som anpassar storleken runt låret på barnet. När rätt storlek är inställd ”gömmer” man enkelt undan den överblivna biten av resåren.

En resår som anpassar blöjans storlek runt midjan/ryggen.

Insidan av blöjan med inlägget placerat i fickan.

Blöjan anpassad till en nyfödd.

Bläjan anpassad till ett större barn.

Vi är mycket nöjda med blöjan och kan rekommendera den till alla som vill prova på en One Size blöja. En One Size blöja gör det möjligt att spara en hel del pengar under blöjperioden eftersom man inte behöver köpa nya blöjor i takt med att barnet växer.

Knyt An är den butik där jag beställer i stort sett sonens alla tygblöjor samt inlägg. Jag är en mycket nöjd kund och uppskattar deras utmärkta service samt snabba leveranser. Deras sortiment består inte enbart av tygblöjor utan de har dessutom ett stort sortiment av ergonomiska bärselar och bärsjalar. I sortimentet kan man även hitta barnkläder, barnskor och amningsprodukter.

Knyt An erbjuder nu mina läsare 10% rabatt på alla sina Fuzzi Bunz blöjor (ange rabattkod fuzzi10procent). Passa på att införskaffa lite nya fräscha tygblöjor eller varför inte ge det en chans om ni inte tidigare testat. Det finns massor av pengar att spara och de här blöjorna är busenkla att använda.

Hos Knyt An får man dessutom alltid var tionde blöja kostnadsfritt (gäller även om man delat upp blöjorna i flera olika beställningar).  

Ett stort tack till Knyt An som lät oss recensera deras Fuzzi Bunz One Size.

Jag vet inte hur länge jag orkar att fortsätta med dessa hemska lämningar på förskolan. Idag gick det ändå lite bättre, sonen lyckades sluta gråta samt intressera sig för annat innan jag lämnade honom men det var ändå protester som startade så fort vi lämnade lägenheten. Det är hemskt att behöva lämna honom där gråtande trots att jag vet att han slutar så fort jag går utanför dörren. Hur länge ska detta behöva fortgå? Kommer han någonsin uppskatta att bli lämnad på förskolan?

Maken vill inte lämna mig själv i denna jobbiga process och har därför valt att stuva om i hans arbete för att kunna lämna sonen vid ett par tillfällen denna veckan. Jag kan behöva pusta ut under ett par dagar samtidigt som det innebär att maken blir mer delaktig i sonens inskolning.

Min mamma informerade mig för ett tag sedan att hon beslutat sig för att besöka den bokmässa som anordnas varje år i min hemstad. En positiv nyhet eftersom jag vet att hon, precis som jag , älskar att läsa och gå omkring på mässor. Trots min längtan efter att få besöka mässan frågade jag inte om jag kunde följa med då min misstanke var att hon ville besöka den på egenhand. Nu har hon dock informerat mig om att hon valt att bjuda med min syster på mässan eftersom hon helst inte vill besöka den själv. Min syster som knappt läser överhuvudtaget samt bor i en helt annan stad. Jag längtar efter denna mässa varje år men har sällan råd att besöka den, slog det aldrig henne att fråga mig om jag ville följa med. Vi träffas bara under ett par tillfällen varje år och mässan vore dessutom en bra chans för oss att umgås som mor och dotter. 

Ibland har jag svårt att förstå hur mina nära väljer att agera i situationer samtidigt som det skapar en sorg att känna sig “bortvald”.

Årets Vinterjackor hos Polarn O. Pyret har nu kommit in och jag är återigen förälskad. Priset ligger på saftiga 995 kr vilket är extremt dyrt för en barnjacka. Jag har tittat på billigare alternativ men kvalitén går tyvärr inte att jämföra. Sonen är mycket varm av sig och behöver därför en vinterjacka som andas ordentligt.

Vilken vinterjacka kommer ni att satsa på i år?

Jag känner mig illamående av alltför många godisbitar, kakor och koppar av thé. Det gör mig egentligen ingenting eftersom det bara är en biverkning av kvällens sociala kvinnliga umgänge över te och onyttigheter. Jag har fått ventilera mina tankar och lyssnat på berättelser om allt det där som fanns i livet innan man blev förälder. När livet kretsade kring annat som inte innefattade uppfostran eller blöjsorter. Ibland är det härligt att bara få vara sig själv under ett par timmar och prata om delar av livet där sonen inte är inblandad.

På min väg ut från avdelningen efter dagens tårfyllda avlämning på förskolan mötte jag en av sonens “fröknar”. Hon stannade upp en stund och frågade hur jag mådde vilket resulterade i att jag lät tårarna fall. En kram senare konstaterade hon att det inte enbart är sonen som går igenom en jobbig process. Min egen process är lätt att glömma bort samtidigt som den ständigt finns där. Jag lämnar av sonen med en klump i magen, känner han av min klump trots att jag gör mitt yttersta för att dölja den? Hon sa att det viktigaste jag kunde göra nu är att fokusera på min egen pågående process. Om jag blir trygg i sonens inskolning kommer det att påverka hans trygghet. Som förälder blir man ofta alltför fokuserad på barnets välmående att man längs med vägen tappar bort sig själv.