Trots dagens negativa besked har vi försökt att ta tillvara på dagen och göra det bästa av situationen. När den värsta chocken lagt sig packade vi in oss i bilen för att hälsa på min syster och hennes familj. En tre veckor gammal flicka samt hennes 3 år äldre storebror som busade med min skrattande son, fick mig att glömma förmiddagens kaos och njuta av nuet.
Imorgon åker min styvfar iväg på en inplanerad resa vilket innebär att jag, maken och sonen får huset för oss själva de kommande dagarna. Denna resa blev inte alls som planerat men vi försöker göra det bästa av situationen.                                                    

Förmiddagen bjöd på en kort promenad i solskenet. Som en familj boende i lägenhet ser man verkligen fördelen med att ha tillgång till en avskild trädgård. Bostadsområdet är både barnvänligt med lite trafik och med nära avstånd till ett naturområde. Vi hoppas på många fina vårdagar den kommande veckan så att vi iallafall kan roa oss med härliga promenader.

Det visade sig att min mamma är så pass allvarligt sjuk att hon fick läggas in på observation. Nu sitter jag och maken här helt handfallna i deras hus och min mamma är mycket ledsen över hela situationen. Hon har inte träffat sitt barnbarn på flera månader och kommer kanske inte få möjlighet att göra det nu heller. Det viktigaste är att hon blir frisk men samtidigt var det en enorm otur att  hon skulle bli sjuk samtidigt som vi äntligen kom på besök.  Inom bara ett par timmar förvandlades vår resa till ett kaos av oro.

Efter en natt med smärtor lyckades min mamma ta sitt förnuft till fånga och kontakta sjukvårdsrådgivningen. Hon fick uppmaning att åka in akut och vi sitter nu och väntar på besked. Magsmärtor är förmodligen inte den högsta prioritet på akutmottagningen så det kommer nog dröja x antal timmar innan de kommer hem igen. Det känns ovisst att inte veta vad som händer samtidigt som jag känner en egoistisk lättnad över att det inte var magsjuka.

Vi har haft en underbar eftermiddag tillsammans med familjen och har nu slagit oss till ro i soffan, självklart med en varsin dator Min mamma verkar dock drabbats av något mindre lämpligt eftersom hon mår illa och kräks. Tankarna snurrar i mitt huvud att vi kommer åka på ännu en omgång av magsjuka och jag funderar nästan på att fly fältet. Om det är smittsamt är vi förmodligen redan smittade så det är nog bara till att vänta och se. Vilken perfekt resa det skulle bli om vi alla blir smittade av magsjuka

Vi är två mycket trötta föräldrar som har kämpat oss igen den första delen av resan. Sonen var på sitt sämsta humör och inget av våra vanliga knep fungerade. Jag är verkligen tacksam över att vi var två föräldrar denna gången som kunde turas om att hålla sonen någorlunda lugn. Det var synd om resenärerna som hamnade i samma vagn som oss och ännu en gång ifrågasätter jag avsaknaden av en familjevagn. Med en son som äntligen somnat och en stor kopp latte känns den sista biten av resan som en enkel utmaning.

Det var en mycket trött studentmamma som vacklade upp ur sängen klockan 05:45 imorse. Nu är vi äntligen på väg och ska spendera de kommande 5 timmarna på ett tåg. Frågan är om det var ekonomiskt eller helt enkelt dumt att boka biljetter utan sittplats när man åker med ett litet barn. Sonen verkar dock känna av spring i benen så det kommer nog inte bli alltför mycket sittande de kommande timmarna

Agnes:

03/10/2010 at 22:19

Jag vill jättegärna vara med! Namnnappar är verkligen ett måste nu när Liam går på dagis

Länk: http://agnestavlingsblogg.blogspot.com/2010/03/11-mars-namnnappar.html

Kram Agnes

Ett stort grattis till vinnaren.

Skicka dina kontaktuppgifter till studentmamman@gmail.com så får du reda på hur du ska gå tillväga för att beställa din vinst.

Ni som inte hade turen med er denna gången kanske har bättre tur nästa gång. Jag kan avslöja att jag har flera tävlingar på lager varav det i en kommer att lottas fram hela tre stycken lyckliga vinnare

Nu får jag äntligen en chans att sätta mig ner och bara ta det lugnt. Det har varit en stressig kväll då jag upptäckte att det blivit fel på mina bilagor till uppsatsen. När det väl var iordningställt var det dags att sätta igång med packning för hela familjen. Nu är läget äntlligen under kontroll och imorgon beger vi oss iväg till mina föräldrar. Ska bli så skönt att få komma iväg och jag hoppas på många fina timmar tillsammans.

Jag är oerhört tacksam över att min make är den förstående människan som han är. Den senaste veckan har han fått slita ensam med son, tvätt, städ och matlagning enbart för att jag skulle få tid till att skriva på min uppsats.  Det är en mycket trött make som nu pustar ut i soffan och längtar nog mer än jag till att få komma bort på en liten minisemester.

Nu har jag valt att skicka in arbetet och håller tummarna för att jag enbart behöver göra en mindre komplettering. Arbetet hade behövt många timmar till av redigering men just nu orkar jag inte. Min psykiska hälsa är viktigare än denna kursen då missade poäng alltid går att ta igen vid ett senare tillfälle. Jag har aldrig tidigare haft en examinations uppgift restad men någongång måste väl ändå bli den första Arbetet ska egentligen inte skickas in förrän på tisdag men eftersom vi åker iväg imorgon har jag valt att skicka in det i förväg. Nu när jag väl får chans att åka ner till släkten vill jag inte behöva sitta med en uppsats. Jag behöver ta det lugnt och återhämta mig då det varit ett tufft tempo ändå sedan skolstarten i höstas. Nu är det dags att ta itu med nästa uppgift nämligen packningen inför morgondagen. Vi reser tidigt på morgonen så allt måste vara packat och klart innan vi lägger oss ikväll.

Jag sliter mitt hår och vet inte hurr jag ska få ihop uppsatsen. Mina höga krav på mig gör att jag nästintill skäms över vad jag åstadkommit. Detta är förmodligen den sämsta uppsats jag skrivit under min utbildning.  Jag har snart inte ork ellet lust att lägga ner mer engagemang i den utan får istället hoppas på minsta möjliga komplettering.  Samtidigt som jag skriver känner jag lite av en stress över morgondagens resa. Vi åker tidigt på morgonen och har inte ens funderat på vad som ska packas med. Nu när sonen är äldre krävs det inte lika mycket packning och det flesta brukar kunna ordnas när vi väl kommit fram. Jag drabbas dock alltid av en enorm resfeber i samband med våra resor och får nästintill ett tvångsmässigt beteende där jag kontrollerar packningen x antal gånger. Är jag dessutom påverkad av andra kringliggande faktorer som ökar min stress blir jag nästintill hysterisk i mitt packande och förberedande inför resan.

Denna poster får fungera som en påminnelse till mig idag.  Den hade passat perfekt i vårt ljusgråa kök tillsammans med de svarta gardinerna. Finns att köpa hos bla petrified in pink