Arkiv för ‘Allmänt’ kategorin

Min nurvarande kurs började förra veckan och jag känner redan att jag ligger ordentligt efter med kurslitteraturen. När ska jag hinna läsa när sonen hämtas redan klockan 14 på eftermiddagarna? Jag känner mig trött och omotiverad om kvällarna och orkar inte sätta mig med böckerna när sonen har lagt sig. Livet som småbarnsförälder känns som en ständig kamp mot klockan.

Vid ett av dagens blöjbyten ville sonen tvunget ta på sig sina pyjamasbyxor istället för de vanliga byxorna. Min spontana reaktion var att övertala sonen att pyjamasbyxor har man på natten och istället locka med hans vanliga byxor. Sonen var dock mycket fast besluten i att det var just pyjamasbyxorna som skulle på. Efter en stunds övertalning var det nästan som om Jesper Juul (eller någon annan klok familjeterapeut) klappade mig på axeln och jag insåg det absurda i hela situationen. Jag har under min uppväxt fått lära mig mängder av oskrivna regler och är det verkligen dessa jag vill föra vidare till mina barn? Vem säger att man inte kan gå omkring i pyjamasbyxor och spelar det någon roll vad sonen har för kläder på sig i hemmet? Jag faller ofta i dessa fällor med oskrivna regler eftersom de alltid finns där i mitt bakhuvud trots att jag verkligen avskyr dem. Nästa gång hoppas jag att Jesper Juul klappar mig på axeln tidigare så att sonen slipper höra mitt onödiga tjat.

Det finns olika sätt att hantera sina blöjor på men det som oftast rekommenderas är att blöjan sköljs i kallt vatten efter användning och vrids ur ordentligt. Blöjorna kan sedan förvaras i ca 3 dygn i en tunna med lock eller en speciell blöjpåse. 

Det man bör tänka på när man tvättar  tygblöjorna är att man använder sig av ett tvättmedel som inte innehåller blekmedel, fosfater eller zeoliter. Jag använder mig av nya Flytande via color sensitive. Ett tips brukar vara att underdosera mängden tvättmedel för att undvika att tvättmedelsrester fastnar på blöjan. Använd inte sköljmedel när du tvättar blöjorna utan ta en skvätt ättika i sköljvattnet för att mjuka upp och undvika dålig lukt. Om man misstänker att fleecen på blöjorna är tilltäppt kan man dessutom tillsätta ett par droppar handdiskmedel i sköljvattnet.

De flesta blöjorna mår bäst av att få hängtorka men kan torktumlas vid nödfall eller om blöjans PUL tyg  (yttre tyget på exempelvis pocketblöjor) behöver tätas igen.

Idag hann vi knappt in på förskolans gård innan sonen skulle ur vagnen och sprang in på förskolan. Det som lockade honom var de andra barrnen som stod och dansade vid fönstret. Han älskar att dansa och var snabb med att ansluta sig till det pågående lilla discot.
Det var en lättnad och glädje att äntligen få lämna honom på förskolan utan att han visande ett enda tecken av missnöje.

Idag har det varit en bra och givande dag för hela familjen. Sonens avlämning på förskolan gick bra och utan en enda gråtattack, det enda var en ledsen min när jag vinkade av honom. Vågar jag hoppas på att han börjar känna sig trygg i sin nya miljö?

Jag har dessutom startat igång höstterminen på min utbildning och läser nu min näst sista termin. Det är en intressant kurs som jag äntligen får möjlighet att läsa och en del av mig ser tom fram emot att läsa igenom kurslitteraturen. Barndomspsykologi och utvecklingspedagogik lyser ofta med sin frånvaro inom lärarutbildningen men är en av grundstenarna i denna kurs. Ämnen som intresserar mig kommer förhoppningsvis öka min motivation och lust att lära. Det är en spännande tid vi har framför oss som familj då vi nu går in i en ny fas i livet. Sonen på förskolan samtidigt som jag ska avsluta min utbildning innebär nya utmaningar för oss som familj. Det känns positivt att få komma in i vardagen igen samtidigt som det är en skrämmande förändring.

Dagens lämning på förskolan gick verkligen över förväntan. Endast ett par tårar fälldes när vi kom dit och vid avskedet blev han “bara” lite tårögd. Är det en tillfällighet att det gick så bra när maken var med eller utstrålade han ett lugn som jag annars saknar? Har jag trots allt en oro inom mig som sonen känner av?

Jag vet inte hur länge jag orkar att fortsätta med dessa hemska lämningar på förskolan. Idag gick det ändå lite bättre, sonen lyckades sluta gråta samt intressera sig för annat innan jag lämnade honom men det var ändå protester som startade så fort vi lämnade lägenheten. Det är hemskt att behöva lämna honom där gråtande trots att jag vet att han slutar så fort jag går utanför dörren. Hur länge ska detta behöva fortgå? Kommer han någonsin uppskatta att bli lämnad på förskolan?

Maken vill inte lämna mig själv i denna jobbiga process och har därför valt att stuva om i hans arbete för att kunna lämna sonen vid ett par tillfällen denna veckan. Jag kan behöva pusta ut under ett par dagar samtidigt som det innebär att maken blir mer delaktig i sonens inskolning.

Jag känner mig illamående av alltför många godisbitar, kakor och koppar av thé. Det gör mig egentligen ingenting eftersom det bara är en biverkning av kvällens sociala kvinnliga umgänge över te och onyttigheter. Jag har fått ventilera mina tankar och lyssnat på berättelser om allt det där som fanns i livet innan man blev förälder. När livet kretsade kring annat som inte innefattade uppfostran eller blöjsorter. Ibland är det härligt att bara få vara sig själv under ett par timmar och prata om delar av livet där sonen inte är inblandad.

På min väg ut från avdelningen efter dagens tårfyllda avlämning på förskolan mötte jag en av sonens “fröknar”. Hon stannade upp en stund och frågade hur jag mådde vilket resulterade i att jag lät tårarna fall. En kram senare konstaterade hon att det inte enbart är sonen som går igenom en jobbig process. Min egen process är lätt att glömma bort samtidigt som den ständigt finns där. Jag lämnar av sonen med en klump i magen, känner han av min klump trots att jag gör mitt yttersta för att dölja den? Hon sa att det viktigaste jag kunde göra nu är att fokusera på min egen pågående process. Om jag blir trygg i sonens inskolning kommer det att påverka hans trygghet. Som förälder blir man ofta alltför fokuserad på barnets välmående att man längs med vägen tappar bort sig själv.

Jag har återigen lämnat sonen gråtande på förskolan. Idag började tårarna redan i hemmet när sonen förstod att vi skulle ge oss iväg. Han grät och skrek samtidigt som han sa “Mamma obba (jobba), pappa obba”. En del av mig tänker att denna seperationsångest kanske är oundviklig och att han så smånigom kommer att förstå att jag kommer tillbaka för att hämta honom. Förra veckan var han så positiv till att vara på förskolan och denna veckan är han det motsatta. Kan det bero på en insikt i att han ska vara själv på förskolan, något som han kanske inte riktigt tidigare insett?

Jag får ofta höra att det är svårare att skola in barn som är runt två-tre år vilket jag tror stämmer när man ser på det ur förälderns perspektiv. För föräldern är det definitivt svårare eftersom ett mer medvetet barn kommer att protestera på ett helt annat sätt än en omedveten ettåring. Hans protester är dock ett sundhetstecken eftersom det nu sker en stor förändring i hans liv.  Det bästa vi kan göra nu är att försöka bekräfta hans känslor och förklara för honom vad det är som håller på att ske.