Arkiv för ‘Bloggat via Iphone’ kategorin

Sonen lämnades nyss gallskrikande på förskolan. Hans rop efter “mamma” hördes ända ut till entrén. Det är svårt att veta om hans tårar beror på en seg förkylning eller en ovilja att vara där. Jag tyckte han verkade frisk imorse men hur korrekt är den bedömningen när den sker i hemmets trygga vrå. Det känns som att jag sviker honom när jag lämnar honom gråtande i en ny och främmande miljö. Hur ska jag veta om jag tagit rätt beslut när allt känns så fel? Är det mina känslor eller mitt förnuft som talar?

Efter ett tårfyllt samtal med maken ska jag nu skingra tankarna med en shoppingrunda tillsammans med svärmor.

Maken har idag fått ta ut sin allra första VAB-dag. Under tiden som han är hemma och torkar sonens snoriga näsa passar jag på att jobba lite för att få in lite extra pengar till hushållskassan. Det var lite otur med sonens val av dag eftersom jag enbart har en planerad jobbdag denna veckan och den lyckas han bli sjuk på. Jag hoppas att det är en mild förkylning som drabbat sonen så att han inte missar alltför många dagar på förskolan nu i början av inskolningen.

Idag är det sonens första dag på förskolan utan mig. Jag ska spendera de kommande timmarna med en lugn frukost och lite shopping, allt för att hålla tankarna på annat håll.

Sonen sover sött i sin säng, DVDn är laddad med ett avsnitt av True Blood och maken sitter avslappnad i soffan med godisskålen. Lägenheten är tyst och jag upplever en känsla av stillhet. Det är härligt att äntligen vara hemma igen.

Om 1 timme kommer det in ca 8 vuxna och 6 barn genom mina föräldrars dörr bestående av min speciella släkt. Jag har en känsla av att det kommer bli en mycket intressant eftermiddag.

Dagarna rusar förbi och imorgon reser vi hem igen. Vi försöker ta tillvara av tiden tillsammans då det förmodligen kommer dröja länge till nästa gång. Sonen är i himmelriket då han har tillgång till en trädgård med både vinbär och körsbär. Miljöombytet är uppskattat men nu börjar hemlängtan komma.

Sonen vilar i sin vagn, under tiden passar jag och maken på att läsa i en varsin bok. Vi pussas, rör vid varandra och njuter av vår stund tillsammans. Det är de här stunderna som ger näring till vårt äktenskap och ger oss ny energi att hantera de ansträngande stunderna i livet som småbarnsförälder.

Vi är åter hemma från en midsommarhelg hos våra vänner. Det har varit en underbar helg med härliga barn som lekt hjärtligt tillsammans och mängder av god midsommarmat. Vi vuxna fortsatte roa oss med vin och sällskaps spel efter barnen somnat sött i sina sängar.
Jag har valt att ta ledigt från bloggen för att istället njuta av tiden med mina kära. Vi ses när inspirationen kommer tillbaka och tills dess vill jag önskar er en riktigt trevlig midsommar.

Hur kommer det sig att barn oftast upplevs som mest besvärliga när man har en viktig tid att passa? Sonen roade sig i morse med matkrig och det blev vilda protester när det var dags för tandborstning.
Jag misstänker att det ofta rör sig om att barnen känner av föräldern stress och bristande uppmärksamhet. De gör sedan sitt yttersta för att få tillbaka uppmärksamheten av föräldern, detta leder oftast till ännu mer stress hos föräldern och får en negativ effekt. Jag fasar lite inför hösten då dessa morgonar kommer bli en del av vår vardag. Hur får ni morgonen att fungera så smidigt som möjligt?

Jag är nu äntligen på väg hem från en eftermiddag i butiken. Sonen fick följa med dit vilket resulterade i kaos samt att han nästan blev påkörd av en bil vid ett tillfälle när han smet ut ur butiken. Jag var precis bakom honom men ändå lyckades han ta sig ut i gatan. Efter den incidenten fick han sitta i vagnen tills maken kunde komma och hämta hem honom. Jag är nu ännu mer övertygad om att det inte är lämpligt att ta med sig små vilda barn varken till arbetet eller skolan. Detta var vår enda chans att gå igenom det sista inför morgondagen annars hade jag inte gått med på chefens förslag. Jag är fortfarande skakis när jag tänker på hur illa det hade kunnat gå. Ibland har man verkligen turen på sin sida.