Jag är ännu en gång på väg hemifrån i en rasande fart och denna gången är det träningen som väntar. Det känns som att jag alltid är på väg någonstans och att äta på stående fot har blivit ett naturligt inslag i vardagen. Jag har knappt tid att ägna mig åt detaljer som vad kvällens mat ska bestå av eller när det är dags för nästa omgång i tvättstugan. Den egentligen enkla aktiviteten att komma iväg till träningen kräver en planering likt en resa jorden runt. Kommer livet som förälder alltid innebära en kamp mot klockan? Vad kan man göra för att förenkla vardagspusslet?