Post Tagged ‘barn’

För ett tag sedan bevittnade jag en händelse på lekplatsen mellan en pappa och hans son. Sonen, ca 4 år gammal, cyklade omkring på sin cykel runt lekparken. När han frågade sin pappa om han fick cykla en annan väg, som ledde bort från lekplatsen, fick han ett bestämt nej. Pappans nej gjorde sonen ordentligt ledsen och han grät samtidigt som han förklarade att han inte tyckte det var roligt att cykla runt lekparken. Sonens tårar bemöttes av pappan med en arg ton och ord som handlade om att han skulle skärpa till sig. Pappan uppmanade sonen att sluta gråta annars så var de tvungna att gå hem.

Många vuxna skulle ta väldigt illa vid sig om någon sa till de att sluta uttrycka sina känslor, hur kommer det sig då att det i många fall är accepterat att uppmana barn till att sluta gråta eller vara arga? Vad förmedlar vi som vuxna till barnen när vi uppmanar de att bete sig annorlunda i förhållande till vad de egentligen känner? Vi lär barnen att de måste kontrollera sina känslor och invaliderar det de försöker att uttrycka. Barnen får lära sig att deras känslor är betydelselösa och att man måste anpassa sig till vad som är “bekvämt” för ens omgivning.

Jag har själv gjort liknande misstag i mitt bemötande gentemot sonen, dock aldrig när han varit ledsen utan däremot när han har sitt gnälliga humör. Det är ansträngande att lyssna på ett gnällande barn under x antal timmar vilket lätt resulterar i att man låter sina egna känslor ta över och slänger ur sig något argt i stil med “Nu får du sluta gnälla” eller “Jag orkar inte höra på ditt gnäll längre”. De känslokalla kommentarerna leder dock sällan dit man vill utan kan tom få en motsatt effekt. Bekräftelse kan ibland vara det enda som behövs för att man ska ta sig ur den jobbiga situationen och samtidigt förmedlar man till barnet att deras känslor är betydelsefulla.

Sedan sonen startade sin inskolning har han visat en helt ny längtan efter hemmet. Han pratar upprepande om att åka hem så fort vi går utanför dörren. Direkt när vi kommer för att hämta honom på förskolan säger han frågande “hem”. Han upprepar frågan konstant till vi närmar oss ytterdörren. Han frågar sällan om att gå ut som han gjorde tidigare och verkar trivas mer i hemmets lugna vrå. Hans hemlängtan har inneburit att jag har försökt planera om våra kommande helger för att kunna spendera mer tid hemma. Jag tolkar hans beteende som att han har ett behov av att komma till ro efter alla nya intryck i samband med inskolningen. Det är en stor omställning att vistas 25 timmar i veckan på en förskola jämfört med att spendera nästan all sin tid hemma. Jag har själv liknande behov när jag startar ett nytt jobb eller upplever andra omställningar i livet. Hemmet blir den plats där man får en chans att återhämta sig och komma till ro.

Hur tänker ni kring ämnet? Kan även småbarn uppleva ett behov av att få vara hemma?

Dagens lämning på förskolan gick verkligen över förväntan. Endast ett par tårar fälldes när vi kom dit och vid avskedet blev han “bara” lite tårögd. Är det en tillfällighet att det gick så bra när maken var med eller utstrålade han ett lugn som jag annars saknar? Har jag trots allt en oro inom mig som sonen känner av?

På min väg ut från avdelningen efter dagens tårfyllda avlämning på förskolan mötte jag en av sonens “fröknar”. Hon stannade upp en stund och frågade hur jag mådde vilket resulterade i att jag lät tårarna fall. En kram senare konstaterade hon att det inte enbart är sonen som går igenom en jobbig process. Min egen process är lätt att glömma bort samtidigt som den ständigt finns där. Jag lämnar av sonen med en klump i magen, känner han av min klump trots att jag gör mitt yttersta för att dölja den? Hon sa att det viktigaste jag kunde göra nu är att fokusera på min egen pågående process. Om jag blir trygg i sonens inskolning kommer det att påverka hans trygghet. Som förälder blir man ofta alltför fokuserad på barnets välmående att man längs med vägen tappar bort sig själv.

Lindex har verkligen överträffat sig själva fler gånger om med deras nya kollektion All Kids.

 Färgglada, prisvänliga kläder i ekologisk bomull som passar utmärkt i sonens höstgarderob.

Plånboken tillät bara två små ynka tröjor denna gången trots att jag hade kunnat handla varenda litet plagg som fanns i kollektionen. De “halvprickiga”  tightsen fick nästan följa med hem tills jag konstaterade att det är mer lekvänligt med tjockare tyg på benen när de vistas en hel del utomhus.

Jag har återigen lämnat sonen gråtande på förskolan. Idag började tårarna redan i hemmet när sonen förstod att vi skulle ge oss iväg. Han grät och skrek samtidigt som han sa “Mamma obba (jobba), pappa obba”. En del av mig tänker att denna seperationsångest kanske är oundviklig och att han så smånigom kommer att förstå att jag kommer tillbaka för att hämta honom. Förra veckan var han så positiv till att vara på förskolan och denna veckan är han det motsatta. Kan det bero på en insikt i att han ska vara själv på förskolan, något som han kanske inte riktigt tidigare insett?

Jag får ofta höra att det är svårare att skola in barn som är runt två-tre år vilket jag tror stämmer när man ser på det ur förälderns perspektiv. För föräldern är det definitivt svårare eftersom ett mer medvetet barn kommer att protestera på ett helt annat sätt än en omedveten ettåring. Hans protester är dock ett sundhetstecken eftersom det nu sker en stor förändring i hans liv.  Det bästa vi kan göra nu är att försöka bekräfta hans känslor och förklara för honom vad det är som håller på att ske.

Sonen lämnades nyss gallskrikande på förskolan. Hans rop efter “mamma” hördes ända ut till entrén. Det är svårt att veta om hans tårar beror på en seg förkylning eller en ovilja att vara där. Jag tyckte han verkade frisk imorse men hur korrekt är den bedömningen när den sker i hemmets trygga vrå. Det känns som att jag sviker honom när jag lämnar honom gråtande i en ny och främmande miljö. Hur ska jag veta om jag tagit rätt beslut när allt känns så fel? Är det mina känslor eller mitt förnuft som talar?

Efter ett tårfyllt samtal med maken ska jag nu skingra tankarna med en shoppingrunda tillsammans med svärmor.

Sonens nya vattentäta Kavat skor är nu på väg hem till oss från Ellos. Vi passade på att utnyttja deras erbjudande, 40% rabatt på en valfri vara vilket innebär att priset landade på ca 400 kr inklusive frakt. Det ordinarie priset på denna känga brukar ligga på ca 650 kr.

Passa på att handla nya skor eller höstkläder nu när det är 40% rabatt på en valfri vara. Jag har aldrig tidigare handlat från Ellos och blev positivt överraskad av deras breda sortiment av barnskor. Är man osäker på vilken storlek som gäller kan man alltid göra som jag brukar, nämligen testa skorna i en butik för att sedan gå hem och beställa

Maken har idag fått ta ut sin allra första VAB-dag. Under tiden som han är hemma och torkar sonens snoriga näsa passar jag på att jobba lite för att få in lite extra pengar till hushållskassan. Det var lite otur med sonens val av dag eftersom jag enbart har en planerad jobbdag denna veckan och den lyckas han bli sjuk på. Jag hoppas att det är en mild förkylning som drabbat sonen så att han inte missar alltför många dagar på förskolan nu i början av inskolningen.

Idag fick sonen ofrivilligt följa med ut på en spontan shoppingrunda för att försöka hitta ett par lämpliga skor inför hösten. Han använder fortfarande sina sommarsandaler vilket än så länge fungerar utmärkt, risken är dock att höstens kyla kommer över en natt och då känns det inte lämpligt att skicka honom till förskolan i sommarsandalerna.

När det gäller valet av skor till sonen är vi ordentligt kräsna och köper alltid de lite dyrare märkena som är kända för att göra fotriktiga barnskor. Skorna är enligt mig det absolut viktigaste plagget för småbarn som ska lära sig att gå, springa samt klättra.

Kavat är favoritmärket eftersom skorna är hållbara samt sitter bra på sonens fötter. Priset är lite i överkant för ett par skor som enbart ska användas under en säsong men förhoppningsvis kan skorna ärvas av framtida syskon. Det var extremt utplockat i skohyllorna ute i butikerna (förmodligen fler föräldrar som rustar inför höstens kyla) och han får därför klara sig ännu ett tag med sina sandaler.

Valet står nu mellan följande skor:

Nord som är en klassisk höstkänga med fleecefoder. Den påminner om sonens förra höstsko som han använde långt in på vintern. En användbar sko som sitter ordentligt på foten.

Nävran som är en slitstark och vattentät promenadsko.

Ljusnan som är en slistark och vattentät känga.

Expediten i skobutiken rekommenderade oss att vi skulle införskaffa en övergångsko nu för att sedan köpa en kraftigare sko om ett par månader. Det vore förmodligen det mest optimala men när ett par skor kostar ca 600 kr finns det inte utrymme att köpa flera stycken. Jag skulle helst vilja köpa ett par skor till sonen som han kan börja använda redan nu och sedan under hela hösten samt i början av vintern, till det är dags för de fodrade vinterkängorna.