Post Tagged ‘familjebloggarna’

I mitt sista gästinlägg hos Familjebloggarna delar med mig av mina reflektioner kring tankens kraft. Våra tankar styr vårt sätt att uppfatta vår omvärld och är oftast en grundläggande faktor i vår psykiska hälsa. Sedan min senaste depression är detta att ämne som intresserar mig oerhört,  jag försöker få mig själv att bli mer medvetet närvarande i det som sker för att undvika onödiga konflikter inom mig själv.

För de som vill fördjupa sig inom ämnet rekommenderar jag böckerna Vem är det som bestämmer i det liv av Åsa Nilsonne och Vart du än går är du där av Jon Kabat-Zinn.

I dagens gästinlägg tar jag upp mina tankar kring livet som småbarnsförälder och student. Ett liv kombinerat med både studier och småbarn fungerar utmärkt sålänge man är disciplinerad gällande sina studier.

Här kan ni läsa inlägget.

Jag anser att en del av barn äter skrämmande mängder sötsaker i veckan vilket förmodligen beror på att sötsaker blivit en stor del av vårt samhälle. Vi vet alla att sötsaker inte är bra för någon och speciellt inte för våra barn. Hur kommer det sig då att godis blivit en stor del av deras tid på förskolorna? Bör inte pedagogerna visa på en sund kosthållning för våra barn? En del förskolor har valt att införa ett förbud mot sötsaker.  Jag anser att det förbudet enbart kommer att påverka våra barn positivt. För att ta del av mina tankar kring detta får ni klicka er vidare till dagens gästinlägg.

Med sötsaker menar jag inte enbart “vanligt godis” utan även glass och kakor. Vanligt godis ser jag sällan på förskolor men däremot en  del glass och kakor till de små barnen.

I dagens gästinlägg hos Familjebloggarna delar jag med mig av mina tankar och erfarenheter kring sonens höftledsluxation. Det är ett viktigt ämne för mig som jag gärna vill uppmärksamma. När sonen drabbades hade jag aldrig hört talas om varken höftledsluxation eller Von Rosen skena vilket skapade en onödig oro hos mig som förälder. En större uppmärksamhet kring ämnet kan förhoppningsvis unvika en del av den onödiga oron, där man alltför ofta tror att det värsta kommer att hända.

Här kan ni läsa inlägget.

I min utbildning som blivande förskolelärare får jag ofta höra att man ska möta barnen på en individnivå. Det gäller att vara lyhörd på vad barnet försöker förmedla. Tidigare har forskare hävdat att småbarn är som oskrivna blad och att det är vuxnas uppgift att fylla dessa blad. Nuförtiden vet man att även små barn har “livshistoria” som är baserat på deras erfarenheter. Det möte jag eftersträvar som pedagog skiljer sig inte alltför mycket med det möte jag eftersträvare som förälder. I båda fallen handlar det bla. om respekt, att vara lyhörd och att bekräfta individen. Det enda som skiljer är att man i rollen som förälder har andra känslor för barnet samtidigt som man känner varandra på ett djupare plan.
Dessa tankar har jag försökt omsätta i en text där jag reflekterar över vad som kännetecknar “en bra förälder“. Mina tankar och åsikter kan ni läsa i dagens gästinlägg hos Familjebloggarna.  Observera att detta enbart är mina tankar kring föräldraskap och att ni mer än gärna  få komma med egna åsikter kring ämnet.  I slutändan försöker vi alla sträva efter att göra vårt bästa.

Här finner ni inlägget.