Post Tagged ‘föräldraledig’

Idag kan man läsa ännu en debatterande artikel om det motstånd många män möter när de önskar att ta ut en längre föräldraledighet med sina barn. Jag tycker det är skrämmande att en del arbetsgivare ens väljer att ifrågasätta sina anställdas rätt till föräldraledighet. Som jag tidigare nämnt fick maken mer eller mindre övertyga både arbetsgivare och arbetskollegor att hans val av föräldraledighet var något han tänkte genomföra. Det blev därför ett jobbigt val eftersom han vet att hans val fått en del konsekvenser. Nu hoppas vi bara att hans arbetskollegor kan se situationen ur ett annat perspektiv när det är dags för honom att återvända till arbetsplatsen. Hans arbetsgivare verkar nu i efterhand se hans val med helt nya ögon eftersom hans månader utan lön gett lite extra pengar i deras kassa.  

I debattartikel tar dock debattören upp att många papppor kan vara hemma från födseln eftersom det numera finns tillgång till bröstpump, ersättning och att man kan planera amningen. Jag anser att amningsprocessen inte är så enkel för många mammor. Bröstpumpen blev aldrig min vän och de första månaders amning var en kamp redan från första dagen. Om maken varit hemma med sonen de första månaderna hade jag förmodligen fått ge upp amningen, inget jag då önskade eftersom amningen, när den väl fungerade,  blev en speciell stund som jag inte ville välja bort. Det tog dessutom ett par månader för mig att återhämta mig efter graviditet och förlossning vilket hade gjort det svårt för mig att kort tid efteråt återgått till studier eller jobb. En kvinna genomgår en helt annan fysisk förändring än mannen i samband med födseln och kan därför behöva den första tiden hemma. Jag kan därför förstå att en del mammor vill vara hemma den första tiden men detta behöver definitivt inte utesluta det faktum att pappan kan ta den senare delen av föräldraledigheten. Ju äldre barnet blir desto mindre betydelse får amningen och puréerna börjar uppta en större del av kosten. Delad föräldraledighet behöver inte innebära att man måste utesluta det ena eller det andra utan mer en chans till att få den tid som passar varje förälder bäst. Jag erkänner att jag ibland är avundsjuk på maken som fick den bästa tiden tillsammans med sonen. Min tid hemma med honom bestod mest av vakna nätter och amning medan han istället får nöjet att uppleva sonens första steg, första ord samt se honom interagera med andra barn.

Jag har i ett tidigare inlägg tagit upp att jag tycker det är skrämmande att det enbart är ca 12 procent av alla pappor som är föräldralediga längre än 6 månader med sitt barn. Som jag tidigare nämnt tror jag en stor del handlar om vad man väljer att prioritera i livet. Det finns självklart fall då det inte är möjligt av exempelvis ekonomiska skäl men samtidigt finns det många fall som jag tror bygger på ren ovilja. För att slippa upprepning hänvisar jag till ett äldre inlägg där jag tar upp mina tankar kring ämnet. Carlos Rojas har nyligen startat igång en kampanj för att uppmuntra pappor att ta ut fler föräldradagar. Följande text finns att läsa på sidan och vänder sig till alla  pappor därute:

18 skäl att vara hemma

Ditt barn behöver dig. Du är barnets förälder i lika hög grad som mamman. Att ha två föräldrar som kan hjälpas åt också med den praktiska skötseln ger barnet en extra trygghet.

Du behöver lära känna ditt barn. Den djupaste kontakten mellan föräldrar och barn knyts den första tiden, när barnet är litet och hjälplöst. Du kan inte ta igen den tiden efteråt.

Du tränar upp din pappainstinkt. Genom att ensam ta hand om babyn blir du lyhörd för dess behov, lär dig känna igen signaler och får en nära kontakt med ditt barn. Det ökar självförtroendet som förälder.

Du får barnets förtroende. Frånvarande pappor blir gärna andrahandsfigurer hemma. Det är mamma som gäller. Visar du att du kan ta hand om barnet, går barnet också till dig med sina bekymmer och glädjeämnen.

Du får vara med när barnet utvecklas. Och slipper höra om det i andra hand. Varje dag händer det något nytt.

Du har roligt. Att ta hand om små barn ställer stora krav men ger oerhört mycket tillbaka. Du kommer att känna dig uppskattad och älskad som aldrig förr.

Du slipper ångra dig. Att du aldrig tog den enastående chansen att få en djup, nära och varaktig kontakt med ditt barn från början.

Du kommer närmare barnets mamma. Ni delar erfarenheten och ansvaret med varandra.

Du är normal och ansvarstagande. Det är inget konstigt att vid en viss tidpunkt i livet vilja ha barn. Att ta hand om dem visar att du tar ansvar.

Du blir en mästare på att improvisera. Kolikskrik hela nyårsafton, so what? När du får barn rasar idealbilderna av världen samman. Du lär dig acceptera verkligheten och göra det bästa av den.

Du blir en fullfjädrad diplomat. Meningsmotsättningar med ett litet barn är bra mycket svårare att lösa än de flesta konflikter på jobbet. Det är diplomati på högsta nivå.

Du har rätt att vara hemma. Arbetsgivaren får inte säga upp dig, omplacera dig eller minska dina anställningsförmåner för att du är eller vill vara hemma med barn.

Du är inte oersättlig. Du är inte ensam att kunna göra ett bra jobb. Det kan också vara en tillgång att tillfälligt få in en person med nya fräscha idéer på arbetsplatsen.

Du får balans i livet. Du får en hälsosam distans till jobbet. En medarbetare med arbetsliv och privatliv gör en bättre insats.

Du blir extra stresstålig. Ytterst få händelser får dig ur balans när du levt med barn hela dagarna. Vad är väl ett jobbigt möte jämfört med kräkande barn i snöstorm på E4-an?

Du får gratis kompetensutveckling. Inga kurser slår den fortbildning ett litet barn kan ge dig. Du blir bättre på att lyssna, leva dig in i andras situation, sätta dig själv åt sidan och göra många saker samtidigt.

Du kommer att älska ditt jobb (ännu mer). Att ta hand om småbarn är en utmaning som slår de flesta arbetsuppgifter. Efter detta är det inte längre någon större ansträngning att jobba.

Du är snart tillbaka. Tiden går fort – även på jobbet. Säg att du stannar hemma i 6 månader. Innan chefen hunnit blinka så är du tillbaka.

Källa: Pappagrupperna, Civilekonomen och Försäkringskassan

Kampanjen Klart jag ska vara hemma! är ett underbart initiativ som förhoppningsvis kan leda oss ännu ett steg i rätt riktning.

Jag har alltid vetat att det är få pappor som väljer vara föräldralediga under en längre period, kunde dock aldrig tro att det enbart är 12 procent som är föräldralediga i minst 6 månader. Detta är skrämmande siffror då en delad föräldraledighet gynnar alla parter i ett längre perspektiv. Föräldrarna knyter an barnet på ett djupare plan samt får en helt annan förståelse för hur det är att bära det tunga ansvaret som föräldraledig. Hur kommer det sig att många pappor väljer bort sin föräldraledighet? Ett återkommande resonnemang är att de väljer uppdelningen av föräldradagarna utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Jag tvivlar inte på att det existerar familjer där det ur ett ekonomiskt perspektiv, eller pga av andra faktorer,  inte är möjligt att dela jämnt på föräldraledigheten men samtidigt tror jag att det finns familjer där det hade varit fullt möjligt om de verkligen försökt lösa situationen. Resonemanget att ekonomin grundar beslutet kan ibland kännas mer som en undanflykt att  slippa ta ut föräldradagar alternativt  en chans att ta ut fler föräldradagar om man är mamman. Det är en ekonomisk utgift att bli föräldrar men samtidigt inte något som sker under en natt. Föräldrarna har nio månader på sig att spara ihop en ekonomisk buffert att använda sig av när familjens inkomst minskar. En annan grundläggande faktor när man väljer att dela upp föräldradagarna är det bemötande föräldralediga pappor kan få på sin arbetsplats. Min make fick motta en hel del motstånd från sina kollegor samt chef när han, i mycket god tid, avslöjade sin planerade föräldraledighet. Detta fick maken att ifrågasätta sitt beslut då det skapade en oro kring hans framtid på arbetsplatsen. Hans val att spendera tid hemma med sin son har fått konsekvenser som han blir tvungen att möta den dag han återkommer till arbetet. Detta trots en arbetsplats med övervägande kvinnor som själva spenderat lång tid hemma med sina barn. En noggrann planering av föräldraledigheten gör det oftast fullt möjligt för båda föräldrar att ta del av dyrbar tid tillsammans med sitt barn, tid som aldrig kommer igen.