Post Tagged ‘föräldrar’

Dagens prestationssamhälle leder ofta till en hel del krav hos många människor. Som föräldrar innebär det i sin tur ännu fler krav då vi ska vara bra föräldrar, arbetstagare som gör arbetsgivaren nöjd , vårda vårt yttre, ta hand om relationerna till våra närstående osv. Det är en ständig kamp för att få tiden och energin att räcka till och risken är att man i slutändan pressar sig till en depression. I samband med föräldraskapet får man definitivt inte mer tid tillgodo utan det är oftast fler “måsten” som läggs till på listan. Jag tycker det är oerhört svårt att prioritera det viktigaste i livet då jag helst vill hinna med allt trots att inte tiden räcker till. Ett ostädat hem ger mig ångest och när ställer jag mig och städar får jag dåligt samvete för att jag förlorar tid med sonen. Jag vet att jag härinne på bloggen ofta skriver om tankar och reflektioner kring föräldraskap och att detta kanske uppfattas av er läsare som om jag har en strävan att vara  “den perfekta föräldern”. Sanningen är att detta enbart är mina tankar kring vad jag anser viktigt i föräldraskapet. Mina tankar som jag delar med mig av i bloggen är enbart mina grubblerier som hamnar i text och inte någon manual som jag försöker leva efter. Som de flesta  andra föräldrar  stänger jag av öronen till när sonen gnällt sig igenom en hel del eller går emot mina egna principen bara för att undvika en konflikt. Det finns säkert mängder av “fel” som jag gör dagligen men kan bara hoppas att jag själv är medveten om dessa för att förhoppningsvis undvika dem i framtida situationer. Jag hoppas att mina tankar kring föräldraskapet finns med någonstans i bakhuvudet men det är samtidigt oerhört svårt att vara medveten om de en barnfamiljs kaotiska vardag.

Jag kämpar ständigt med det dåliga samvete som kommer i samband med att jag inte orkar vara den förälder jag önskar. Detta samvete kommer nog hos de flesta föräldrar och jag önskar att många av oss kunde ta bort vårt dåliga samvete då jag tror att  det kan leda till att vi känner oss misslyckade som föräldrar. I mitt vardagliga arbete med mig själv jobbar jag ständigt med att försöka sänka mina krav och tillåta mig själv att lägga fokuseringen där det är som viktigast för mig.  Jag måste lära mig att acceptera att dygnet bara har 24 timmar och att jag omöjligt kan göra allt det där som står på min inre “att göra lista”. Detta är bland det svåraste jag har gjort och de där hemska dammråttorna vägrar sluta ropa på mig när jag vad jag kan för att ignorera dem.

Julens firande har varit mycket ansträngande på vår ekonomi trots våra försök att fira ekonomiskt. De här “leva fattigt” perioderna är något som jag och maken är vana vid då de förekommit under större delen av vår tid tillsammans. Detta kan förmodligen bero på vår låga inkomst samt förkärlek till att spendera. Vi har drygat ut matbudgeten genom att ersätta vissa måltider med tex. pasta och någon grönsak. Frukt, sallader och bröd har länge ansetts som en lyxvara i vårt hem. Sedan sonen kom har vi lyckats undvika dessa perioder vilket verkligen är en lättnad. Genom att leva på lånade pengar har vi lyckats ge honom den mat han behöver. Detta har dock gett oss en hel del skulder och inget bra alternativ för framtiden. Vi har alltid sett till att frysen är full med bra mat men då den frostades av innan julen gapar den tomt. Det svider inom mig men tyvärr är det nog dags för maken att öppna sin feta spargris. Han har länge sparat inför framtiden och vi båda vet att den inte bara innehåller små mynt. Jag längtar mer än någonsin till dagen då vi båda har en fast tjänst med den ekonomiska trygghet det innebär.

Följande samtal utspelar sig på bussen mellan en mamma och hennes ca 3 år gamla son.
Sonen sitter i vagnen och leker med en leksak. Efter ett tag beslutar han sig för att stoppa leksaken i munnen.
-Du får inte stoppa den i munnen!
Sonen fortsätter att stoppa leksaken i munnen.
-Då tar jag den för dig!
-Nu får du inte leka med den längre!
Mamman ger barnet en annan sak att leka med.
-Gör inte så med den!
-Nu blir  jag snart arg om du inte skärper dig!
-Då får du inte leka mer med den!
mamman tar även den leksaken från barnet. Barnet svarar med att börja gråta och skrika.
-Du måste vara snäll annars lämnar vi tillbaka dina skor.
-Nej, jag vill inte lämna tillbaka skorna.
-Då måste du skärpa dig annars lämnar vi tillbaka dem.

Det är tyvärr ett ganska vanligt fenomen att föräldrar använder sig av diverse “hot” gentemot sina barn för att få de att agera på ett önskvärt sätt. Jag förstår att man vid något enstaka tillfälle använder sig av det som en absolut nödlösning men tyvärr finns det föräldrar som använder sig av hot/bestraffning som en “uppfostringsmetod”. Försök att se på situationen ur barnets perspektiv. Hur hade du reagerat om någon sa till dig att du var ska agera på ett visst sätt annars blir du tvungen att lämna tillbaka den där fina klänningen du tycker så mycket om.  Ibland behöver barn hjälp att förstå varför saker och ting är på ett visst sätt, den förståelsen får de inte genom att deras föräldrar hotar eller bestraffar. Ett hot/straff kan fungera för stunden men i längden kan det få en motsatt effekt då barnet endast lär sig att den ska agera på ett visst sätt för att undvika bestraffningen.

Fotnot: Jag är medveten om att jag endast fick bevittna en liten del av situationen som jag beskriver i exemplet. Det är alltid lika enkelt att som utomstående komma med synpunkter och åsikter kring en annan människas agerande. Exemplet är till för att väcka tankar kring ens egna sätt att agera då man kanske inte alltid är medveten om hur man bemöter sitt barn.