Post Tagged ‘student’

Efter mitt möte med kursledningen tog jag beslutet att det inte längre är värt att kämpa för ett godkänt inom denna kursen. Jag har läst den utöver de obligatoriska kurserna och kommer därför inte behöva den när jag tar min examen. Musiken är bra att ha med sig när jag väl startar mitt yrkesverksamma liv och det finns möjlighet att ta igen de missade momenten när situationen ser annorlunda ur. Gitarren kommer jag fortsätta spela på eftersom det är en del jag alltid längtat efter, skillnaden är att jag nu kan spela när jag känner för det och inte enbart för att jag måste.

Jag kan efterhand erkänna att jag förmodligen tog mig vatten över huvudet men samtidigt tacksam över att jag såg varningssignalerna i god tid. Min hälsa kommer före allt annat, en kurs kan man alltid ta igen men det är dessto svårare att ta sig upp ur en depression. Mitt nästa steg är att försöka komma i kontakt med en billig och bra kbt terapeut, mitt sätt att falla handlöst varje gång det blir för mycket motgångar är något jag måste arbeta med eftersom mitt sätt att hantera mina motgångar inte är hållbart i längden. Det svåra är att hitta någon som inte ruinerar mig på köpet, man är sällan är rik som student och småbarnsförälder.

De senaste dagarna har varit påfrestande för mig. Jag försöker hitta en lösning på min nuvarande studiesituation, som känns nästintill omöjlig att klara av och har därför varit i kontakt med studievägledningen och mina gruppmedlemmar. Nu är jag på väg på ett möte med kursledningen för att ta reda på mina alternativ. Kursen alltför många praktiska moment gör det omöjligt att genomföra de halvfärdigt för att sedan komplettera det som missats. Jag har varken ork, tid eller lust att lära mig spela 4 olika instrument samtidigt som det ska skrivas uppsatser och läsas litteratur. Livet innefattar så mycket mer än att sitta dygnet runt med en kurs som jag egentligen inte behöver läsa.

Jag är nu på väg mot ännu ett nervöst moment. Denna kursen är nog det bästa som hänt min personliga utveckling under de senaste åren. Jag som annars brukar oroa mig för vad andra människor ska tycka blir ständigt utmanad av alla dessa framföranden. Det hör annars inte till vardagen att man blir “tvingad” att spela upp låtar, där man egentligen inte kan accorden, för andra vuxna och barn. Min scenskräck blir mindre för varje dag som går och jag har nästan slutat bry mig om jag skämmer ut mig eller inte. Det viktigaste är ju ändå att jag har kul och bjuder på mig själv

Jag har idag valt att bortse från dagens lektioner och unna mig en dag i hemmets lugna vrå. Det blir en hel del sjävstudier då jag har en hel del uppgifter som måste påbörjas. Jag var tvungen att ta en snabb tur in till stan för att posta ett viktigt paket. Då passade jag dessutom på att handla hem lite lunch. Jag är en vuxen människa som själv tar ansvar för mina studier och väljer vilka moment som jag anser viktiga, trots detta är jag ändå livrädd för att behöva möta någon av mina kurskamrater. Varför funderar jag på vilken vit lögn jag ska säga och inte bara säger som det är? Trots att det gäller ens egna betyg kan det ibland upplevas som negativt att välja bort föreläsningar osv. Mina studier en stor del av mitt liv men inte den enda och jag tror att det är viktigt med en viss distans. Det finns alltid möjlighet att ta igen vissa moment och världen går inte under om man missar endag eller två.

Min nuvarande kurs består av en hel del praktiska moment såsom gitarrlekioner, rytmik och dans. Dessa moment ser jag som en viktig del av min utbildning eftersom det är där jag får mängder av “material” att använda mig av när jag börjar mitt yrkesveksamma liv. En del av mina kurskamrater verkar dock anse att de här praktiska momenten gör det tillåtet att ta med sig sina barn till lektionerna. Ibland kan det handla om oförutsedda händelser då man inte ser någon annan lösning men oftast handlar det om föräldrar som medvetet väljer att ta med sig barnen. Mammor (har än så länge enbart träffat mammor som släpar med sig sina barn på lektionerna) som väljer bort föräldraledigheten och går nästan direkt tillbaka till studierna efter förlossningen. Barnen får snällt följa med till diverse lektioner under tiden som mammorna slutför sin utbildning.

Småbarn hör inte hemma på lektioner och blir ett störande moment för både föreläsare och kursdeltagare. Barnet som får följa med hade förmodligen fått ut mer av sin dag hemma tillsammans med sin förälder istället för att bli tvingad att vistas på diverse lektioner.

Idag har det varit en lång och intensiv dag i skolan som samtidigt varit en av de mest inspirerande hittills. En dag full av praktiska moment som jag kan ta med mig ut i mitt  framtida yrkesverksamma liv.

Det var en något vilsen studentmamma som infann sig denna tidiga morgon i en sal som påminde mycket om de gamla träslöjd salarna. Slöjd har aldrig varit min starka sida och enbart synen av alla dessa verktyg gav mig en klump i magen av ångest. När lektionen väl startade  insåg jag att det kunde bli en ganska intressant dag där jag skulle få möjlighet att låta kreativiteten flöda. Dagens uppgift bestod av att tillverka “instrument” av olika slag och därav denna mycket soliga trumma  

 Maken blev mycket imponerad av min trumma men jag misstänker att det inte beror på dess estetiska utseende utan mer att han tivlar starkt på min skapande förmåga

När jag började mina universitetsstudier hade jag svårt att se meningen med alla dessa uppgifter som ska genomföras i grupp. När man är så pass gammal att man läser på universitet bör man väl ändå har lärt sig samarbeta i grupp? Jag ser alltför ofta exempel på det motsatta, vuxna människor som bildar en egen grupp inom gruppen för att stänga ute resterande medlemmar. Självklart fattar man mer tycke för vissa i en grupp men i ett samarbete mellan flera gruppmedlemmar bör inte det spela någon roll. Inför vår kommande yrkesroll känns det oerhört viktigt att kunna samarbeta inom arbetslaget men tyvärr finns det människor som inte verkar villiga att lära sig samarbeta med människor utanför sin vänskapskrets. Jag hoppas att dessa personer lär sig konsten att samarbeta när de börjar sitt yrkesverksamma liv inom förskolan, risken är annars att det bildas en klyfta mellan personalen som i sin tur påverkar barngruppen.

Ny kurs, nya tag, ny litteratur och nya människor. Ännu en gång upplevs den första skoldagen där man inte känner någon annan än sig själv.

Uppsatsen fick betyget godkänt vilket innebär att jag kommer att vara “ledig” fram till nästa tisdag då nästa kurs börjar. En kurs som skiljer sig från de tidigare och som jag längtar efter att få läsa. Planerna inför den kommande veckan är att spendera så mycket tid som möjligt med sonen. Det kommer att bli besök på öppna förskolan, rytmiken samt andra aktiviteter som han kan tänkas uppskatta. Det är dags att ta igen all förlorad tid från de senaste veckorna och bara njuta av livet som mamma.
Jag börjar äntligen skymta slutet på min långa utbildning och längtar tills den dagen jag går i mål.
Just nu är jag oerhört tacksam över att slippa en del av kraven från studierna då jag behöver njuta av det positiva i livet.

Magen vänder sig ut och in av nervositet och händerna darrar. Jag är i stort behov av en paus från studierna för att ägna mig åt det som jag mår bra av. Sonen är saknad och relationen till maken har glömts bort under de senaste månadernas intensiva studier. Jag har sällan energi att ägna mig åt mer än en sak åt gången och tyvärr blir familjen ofta lidande. Dags att möta dagens utmaning och hoppas på det bästa.